Läsplan
Bibelversion
Dag 10 Dag 11Dag 12

Markusevangeliet kapitel 4

1
Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden.
2
Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade:
3
"Lyssna! En såningsman gick ut för att så.
4
Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
5
En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord.
6
Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort.
7
En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd.
8
Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9
Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10
När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna.
11
Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,
12
för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."
13
Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?
14
Såningsmannen sår ordet.
15
De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.
16
De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det.
17
Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.
18
Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet,
19
men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.
20
Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21
Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren?
22
Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen.
23
Hör, du som har öron att höra med!"
24
Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.
25
Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."
26
Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden.
27
Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.
28
Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.
29
Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."
30
Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det?
31
Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.
32
Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
33
Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna.
34
Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
35
På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."
36
De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.
37
Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.
38
Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
39
Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40
Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"
41
Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"

Markusevangeliet kapitel 5

1
Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.
2
När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande
3
och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.
4
Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.
5
Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar.
6
När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom
7
och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!"
8
Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!"
9
Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."
10
Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.
11
Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget.
12
De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem."
13
Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade.
14
De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt.
15
Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta.
16
De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen.
17
Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.
18
När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.
19
Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
20
Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
21
När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.
22
En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter
23
och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva."
24
Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
25
Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.
26
Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.
27
Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.
28
Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk."
29
På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.
30
När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
31
Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?"
32
Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta.
33
Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom.
34
Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"
35
Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?"
36
Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast."
37
Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,
38
och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt.
39
Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."
40
Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg.
41
Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!"
42
Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad.
43
Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Markusevangeliet kapitel 6

1
Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom.
2
När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer?
3
Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4
Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj."
5
Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem.
6
Och han förundrade sig över deras otro.Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade.
7
Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna.
8
Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet.
9
Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader.
10
Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare.
11
Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem."
12
De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig,
13
och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14
Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom.
15
En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna.
16
När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."
17
Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med,
18
men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru."
19
Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte,
20
eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21
Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen.
22
Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det."
23
Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
24
Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
25
Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."
26
Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne.
27
Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset.
28
Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma.
29
Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
30
Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket.
31
Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
32
Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
33
Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem.
34
När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
35
Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent.
36
Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."
37
Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?"
38
Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."
39
Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag.
40
De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.
41
Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick.
42
Och alla åt och blev mätta.
43
Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla.
44
Det var fem tusen män som hade ätit.
45
Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket.
46
Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be.
47
På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land.
48
Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem,
49
men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek.
50
Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
51
Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad,
52
ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda.
53
De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där.
54
Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus.
55
Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var.
56
Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.