Läsplan
Bibelversion
Dag 12 Dag 13Dag 14

Markusevangeliet kapitel 10

1
Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.
2
Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?"
3
Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?"
4
De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig."
5
Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften.
6
Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.
7
Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru,
8
och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.
9
Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt."
10
När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta.
11
Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.
12
Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."
13
Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem.
14
När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana.
15
Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
16
Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
17
När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?"
18
Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.
19
Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor."
20
Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung."
21
Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig."
22
Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
23
Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!"
24
Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!
25
Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
26
Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?"
27
Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."
28
Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig."
29
Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull
30
utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.
31
Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."
32
De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom:
33
"Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna.
34
Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."
35
Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om."
36
Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?"
37
De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra."
38
Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"
39
De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas.
40
Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."
41
När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes.
42
Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem.
43
Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,
44
och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav.
45
Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
46
De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son.
47
Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"
48
Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"
49
Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" Man gjorde det och sade till den blinde: "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig."
50
Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus,
51
och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!"
52
Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.

Markusevangeliet kapitel 11

1
När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar
2
och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det.
3
Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."
4
De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det.
5
Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?"
6
Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.
7
De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp.
8
Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen.
9
Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
10
Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"
11
Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.
12
När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig.
13
På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?
14
Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.
15
De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
16
och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen.
17
Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
18
När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
19
Så snart det blev kväll lämnade han staden.
20
När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten.
21
Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat."
22
Jesus svarade dem: "Tro på Gud!
23
Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske.
24
Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.
25
Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."
27
De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
28
och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?"
29
Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
30
Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"
31
De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
32
Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
33
De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Markusevangeliet kapitel 12

1
Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.
2
När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning.
3
Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt.
4
Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade.
5
Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
6
Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son.
7
Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt.
8
Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.
9
Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.
10
Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
11
Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon."
12
De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.
13
Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.
14
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?"
15
Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det."
16
De räckte fram ett, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens."
17
Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud." Och de förundrade sig över honom.
18
Till Jesus kom också sadduceer - dessa påstår att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom:
19
"Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror.
20
Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lämnat efter sig några barn.
21
Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje.
22
Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan.
23
Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa skall hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."
24
Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt?
25
När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.
26
Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?
27
Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt."
28
En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?"
29
Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,
30
och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
31
Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."
32
Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han.
33
Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer."
34
När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom längre.
35
Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son?
36
David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
37
David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?" Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.
38
När Jesus undervisade sade han också: "Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen
39
och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna.
40
De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
41
Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket.
42
Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören.
43
Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan.
44
Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."