Läsplan
Bibelversion
Dag 13 Dag 14Dag 15

Markusevangeliet kapitel 13

1
När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!"
2
Jesus sade till honom: "Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner."
3
Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de:
4
"Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?"
5
Jesus sade till dem: "Se till att ingen bedrar er.
6
Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.
7
När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit.
8
Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på 'födslovåndorna'.
9
Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
10
Men först måste evangeliet predikas för alla folk.
11
När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
12
En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
13
Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
14
När ni ser 'förödelsens styggelse' stå där han inte skulle stå - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen.
15
Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus,
16
och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
17
Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna!
18
Be att det inte händer på vintern.
19
Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma.
20
Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.
21
Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte.
22
Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.
23
Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.
24
Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.
25
Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.
26
Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.
27
Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.
28
Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.
29
När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.
30
Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.
31
Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
32
Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
33
Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne.
34
Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam.
35
Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen.
36
Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover.
37
Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"

Markusevangeliet kapitel 14

1
Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom.
2
De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."
3
När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud.
4
Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan!
5
Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne.
6
Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.
7
De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.
8
Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.
9
Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
10
Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem.
11
När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.
12
På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"
13
Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom.
14
Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
15
Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där."
16
Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.
17
När det blev kväll, kom Jesus med de tolv.
18
Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig."
19
Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?"
20
Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen.
21
Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."
22
Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp."
23
Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.
24
Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många.
25
Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
26
När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.
27
Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras.
28
Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."
29
Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det."
30
Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig."
31
Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.
32
De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber."
33
Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest
34
och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
35
Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund.
36
Han sade: "Abba, Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
37
När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?
38
Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
39
Han gick bort igen och bad samma bön.
40
Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
41
Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer.
42
Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."
43
Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
44
Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!"
45
När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom.
46
Och de grep Jesus och fängslade honom.
47
Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48
Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.
49
Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas."
50
Då övergav alla honom och flydde.
51
Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i.
52
Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.
53
De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.
54
Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.
55
Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.
56
Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
57
Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom:
58
"Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer."
59
Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens.
60
Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?"
61
Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?"
62
Jesus svarade: " Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."
63
Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?
64
Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden.
65
Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.
66
Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.
67
När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret."
68
Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.
69
Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem."
70
Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé."
71
Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om."
72
Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Markusevangeliet kapitel 15

1
Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus.
2
Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv."
3
Och översteprästerna anklagade honom häftigt.
4
Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig."
5
Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.
6
Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde.
7
Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna.
8
När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem,
9
svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?"
10
Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom.
11
Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas.
12
Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?"
13
De skrek: "Korsfäst honom!"
14
Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
15
Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
16
Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan.
17
De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom.
18
Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!"
19
Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.
20
Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.
21
Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
22
Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen.
23
De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det.
24
Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
25
Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
26
På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung".
27
Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra.
29
De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar!
30
Hjälp dig själv och stig ner från korset!"
31
På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.
32
Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.
33
Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen.
34
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
35
Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!"
36
En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom."
37
Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
38
Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.
39
När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son."
40
På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome.
41
De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.
42
Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten,
43
kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
44
Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött.
45
När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.
46
Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven.
47
Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

Markusevangeliet kapitel 16

1
När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom.
2
Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp.
3
De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"
4
Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.
5
De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta.
6
Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom.
7
Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er."
8
Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.
9
Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur.
10
Hon gick och berättade det för dem som hade varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät.
11
Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
12
Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet.
13
De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
14
Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden.
15
Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.
16
Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.
17
Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor.
18
De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."
19
Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20
Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.