Läsplan
Bibelversion
Dag 15 Dag 16Dag 17

Lukasevangeliet kapitel 4

1
Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen,
2
där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig.
3
Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd."
4
Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."
5
Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen
6
och sade: "Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill.
7
Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig."
8
Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."
9
Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån!
10
Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig,
11
och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."
12
Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud."
13
När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
14
I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring.
15
Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
16
Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften,
17
och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:
18
Herrens Ande är över mig,ty han har smort migtill att predika glädjens budskapför de fattiga.Han har sänt mig för att ropa utfrihet för de fångnaoch syn för de blinda,för att ge de betryckta frihet
19
och predika ett nådens år från Herren.
20
Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
21
Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."
22
Men alla vittnade mot honom och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?"
23
Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad."
24
Och han fortsatte: "Amen säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad.
25
Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet.
26
Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land.
27
Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien."
28
Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta.
29
De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom.
30
Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
31
Så begav han sig ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.
32
De kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med makt och myndighet.
33
I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek:
34
"Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."
35
Då talade Jesus strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
36
Alla blev mycket häpna och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut."
37
Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.
38
Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne.
39
Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40
Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.
41
Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
42
När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem.
43
Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd."
44
Och han predikade i synagogorna i Judeen.

Lukasevangeliet kapitel 5

1
En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord,
2
fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten.
3
Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.
4
När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst."
5
Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten."
6
De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder.
7
Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.
8
När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa."
9
Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått,
10
också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor."
11
Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
12
När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren."
13
Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom.
14
Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem."
15
Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.
16
Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.
17
En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota.
18
Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus.
19
Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus.
20
Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder."
21
De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud."
22
Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan?
23
Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå!
24
Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!"
25
Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud.
26
Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."
27
När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!"
28
Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.
29
Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem.
30
Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?"
31
Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.
32
Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare."
33
De sade till honom: "Johannes lärjungar och fariseernas fastar ofta och ber böner, men dina lärjungar äter och dricker."
34
Jesus sade till dem: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem?
35
Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta."
36
Han sade också till dem i en liknelse: "Ingen skär bort en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. Om någon gjorde det skulle den nya manteln förstöras, och lappen från den nya manteln skulle inte passa till den gamla.
37
Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras.
38
Nej, nytt vin bör man hälla i nya säckar.
39
Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt. Han säger: Det gamla är bäst."

Lukasevangeliet kapitel 6

1
En sabbat tog Jesus vägen genom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, som de gnuggade i händerna och åt.
2
Några av fariseerna sade då: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?"
3
Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga,
4
hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav sina män? De bröden fick endast prästerna äta."
5
Och han tillade: "Människosonen är sabbatens Herre."
6
En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad.
7
De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.
8
Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram.
9
Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?"
10
Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk.
11
Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus.
12
Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud.
13
När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar:
14
Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus,
15
Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",
16
Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
17
Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
18
De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade.
19
Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.
20
Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
21
Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta.
22
Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull.
23
Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.
24
Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst.
25
Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta.
26
Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
27
Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.
28
Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er.
29
Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad.
30
Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka.
31
Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.
32
Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.
33
Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare.
34
Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut.
35
Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda.
36
Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.
37
Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
38
Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
39
Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen?
40
En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare.
41
Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?
42
Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.
43
Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt.
44
Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar?
45
En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
46
Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger?
47
Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er.
48
Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt.
49
Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset."