Läsplan
Bibelversion
Dag 16 Dag 17Dag 18

Lukasevangeliet kapitel 7

1
När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket, gick han in i Kapernaum.
2
En officer där hade en tjänare som han satte stort värde på. Tjänaren var sjuk och låg för döden.
3
Då officeren fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och bota hans tjänare.
4
De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör detta för honom.
5
Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."
6
Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak.
7
Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk.
8
Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det."
9
När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro."
10
Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk.
11
Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom.
12
Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne.
13
När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte."
14
Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!"
15
Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor.
16
De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk."
17
Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.
18
Allt detta fick också Johannes höra genom sina lärjungar. Han kallade då till sig två av dem
19
och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?"
20
Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som skulle komma eller om vi skall vänta på någon annan?"
21
Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka.
22
Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.
23
Och salig är den som inte kommer på fall för min skull."
24
När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala om honom till folket: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
25
Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? De som bär fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen.
26
Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er: ännu mer än en profet.
27
Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.
28
Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes. Men den mindre i Guds rike är större än han.
29
Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.
30
Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.
31
Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de?
32
De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit.
33
Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande.
34
Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare!
35
Så har Visheten fått rätt av alla sina barn."
36
En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords.
37
Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja
38
och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.
39
Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
40
Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Simon svarade: "Mästare, säg det." -
41
"Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.
42
Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?"
43
Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt."
44
Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45
Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter.
46
Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.
47
Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet."
48
Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."
49
Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?"
50
Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."

Lukasevangeliet kapitel 8

1
Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom
2
och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena - från henne hade sju onda andar farit ut -
3
vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.
4
Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse:
5
"En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.
6
En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet.
7
En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det.
8
Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"
9
Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde.
10
Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.
11
Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord.
12
De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.
13
De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.
14
Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.
15
Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.
16
Ingen tänder ett ljus och gömmer det under ett kärl eller ställer det under en bänk, utan man ställer det på en ljushållare, så att de som kommer in ser ljuset.
17
Ty inget är dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte skall bli känt och komma i dagen.
18
Ge därför akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha."
19
Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för folkmassans skull.
20
Man sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig."
21
Han svarade dem: "Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det."
22
En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut,
23
och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd.
24
De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt.
25
Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."
26
De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen.
27
När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna.
28
Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"
29
Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden.
30
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion", eftersom många onda andar hade farit in i honom.
31
Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.
32
Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han.
33
De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.
34
När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet.
35
Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan.
36
Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt.
37
Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka.
38
Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden:
39
"Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig." Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.
40
När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom, eftersom alla väntade på honom.
41
Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom.
42
Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden. Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom.
43
Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota.
44
Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och genast stannade blödningen.
45
Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade, sade Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig."
46
Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig."
47
När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad.
48
Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."
49
Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre."
50
Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen."
51
När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor.
52
Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover."
53
Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.
54
Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!"
55
Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta.
56
Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Lukasevangeliet kapitel 9

1
Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar.
2
Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka.
3
Han sade till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader.
4
När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare.
5
Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem."
6
De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.
7
När landsfursten Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppstått från de döda,
8
andra att Elia hade trätt fram och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.
9
Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.
10
Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt de hade gjort. Då tog han dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida.
11
Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog då emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.
12
Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats."
13
Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket."
14
Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje."
15
De gjorde så och lät alla slå sig ner.
16
Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket.
17
Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.
18
En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var hos honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?"
19
De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
20
Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Guds Messias."
21
Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon
22
och sade: "Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas."
23
Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.
24
Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.
25
Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad?
26
Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.
27
Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike."
28
Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.
29
Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita.
30
Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia
31
och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.
32
Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom.
33
När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.
34
Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet.
35
Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!"
36
Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
37
När de dagen därefter kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor.
38
Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn.
39
En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom.
40
Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte."
41
Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!"
42
Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far.
43
Och alla häpnade över Guds väldiga makt.Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar:
44
"Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
45
Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
46
Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem.
47
Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig
48
och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."
49
Johannes sade: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss."
50
Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."
51
När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp.
52
Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst.
53
Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem.
54
När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?"
55
Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.
56
Och de gick vidare till en annan by.
57
Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går."
58
Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot."
59
Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."
60
Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!"
61
En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj."
62
Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."