Läsplan
Bibelversion
Dag 18 Dag 19Dag 20

Lukasevangeliet kapitel 13

1
Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2
Jesus frågade dem: "Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta?
3
Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.
4
Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?
5
Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."
6
Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen.
7
Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden?
8
Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat.
9
Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det."
10
En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna.
11
Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.
12
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom",
13
och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.
14
Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten."
15
Då svarade Herren honom: "Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den?
16
Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?"
17
Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.
18
Därefter sade han: "Vad är Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med?
19
Det är likt ett senapskorn, som en man tar och lägger i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."
20
Vidare sade han: "Vad skall jag likna Guds rike vid?
21
Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat."
22
På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade.
23
Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" Han sade till dem:
24
"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.
25
När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är.
26
Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator.
27
Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.
28
Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna.
29
Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike.
30
Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."
31
Just då kom några fariseer fram och sade till honom: "Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig."
32
Jesus svarade dem: "Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort.
33
Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem.
34
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
35
Se, ert hus lämnas nu åt er själva. Jag säger er: Ni kommer att se mig först när ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Lukasevangeliet kapitel 14

1
När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom.
2
Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom.
3
Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?"
4
Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå.
5
Och han sade till dem: "Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?"
6
Det kunde de inte svara på.
7
När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem:
8
"När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du.
9
När den som har bjudit både dig och honom kommer och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du skamsen inta den nedersta platsen.
10
Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
11
Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
12
Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning.
13
Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda.
14
Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
15
En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike."
16
Jesus sade till honom: "En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster.
17
När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.
18
Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar.
19
En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar.
20
Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma.
21
Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama.
22
Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats.
23
Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.
24
Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid."
25
Stora skaror följde honom, och han vände sig om och sade till dem:
26
"Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.
27
Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget?
29
Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom
30
och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget.
31
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen?
32
Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta.
33
På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.
34
Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?
35
Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."

Lukasevangeliet kapitel 15

1
Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom.
2
Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem."
3
Då berättade han denna liknelse för dem:
4
"Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?
5
Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.
6
När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.
7
Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
8
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?
9
Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade.
10
Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
11
Vidare sade han: "En man hade två söner.
12
Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem.
13
Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde.
14
Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.
15
Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
16
Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
17
Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.
18
Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19
Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
20
Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.
21
Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
22
Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!
23
Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada.
24
Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25
Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.
26
Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
27
Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka.
28
Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom,
29
men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.
30
Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven.
31
Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
32
Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."