Läsplan
Bibelversion
Dag 4 Dag 5Dag 6

Matteusevangeliet kapitel 13

1
Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön.
2
Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden.
3
Och han talade till dem i många liknelser. Han sade: "En såningsman gick ut för att så.
4
Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
5
En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord.
6
Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot.
7
En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det.
8
Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.
9
Hör, du som har öron!"
10
Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?"
11
Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra.
12
Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.
13
Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.
14
På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se.
15
Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.
16
Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.
17
Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.
18
Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19
När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.
20
Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
21
men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
22
Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt.
23
Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
24
En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker.
25
Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
26
När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset.
27
Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit?
28
Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det?
29
Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.
30
Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."
31
Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker.
32
Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."
33
Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat."
34
Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem,
35
för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.
36
Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern."
37
Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen.
38
Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.
39
Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
40
Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.
41
Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet,
42
och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.
43
Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!
44
Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
45
Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor.
46
Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.
47
Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag.
48
När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.
49
Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50
och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.
51
Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja".
52
Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
53
När Jesus hade avslutat dessa liknelser, lämnade han platsen.
54
Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar?
55
Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
56
Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?"
57
Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj."
58
Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.

Matteusevangeliet kapitel 14

1
Vid den tiden fick landsfursten Herodes höra ryktet om Jesus,
2
och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom."
3
Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus.
4
Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."
5
Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket, eftersom man ansåg att Johannes var en profet.
6
Så kom Herodes födelsedag, och Herodias dotter dansade inför gästerna. Herodes blev mycket förtjust
7
och svor på att han skulle ge henne vad hon än begärde.
8
Hon intalades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud!"
9
Fastän kungen var bedrövad över sin ed inför gästerna, befallde han att hon skulle få det.
10
Och han lät halshugga Johannes i fängelset.
11
Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon bar det till sin mamma.
12
Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus.
13
När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.
14
När han steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.
15
På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."
16
Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta."
17
De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här."
18
Han sade: "Hämta hit dem till mig."
19
Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket.
20
Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21
De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22
Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket.
23
Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där.
24
Båten befann sig redan många stadier från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot.
25
Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön.
26
När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de.
27
Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
28
Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet."
29
Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom.
30
Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!"
31
Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?"
32
De steg i båten och vinden lade sig.
33
Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."
34
När de hade farit över sjön, lade de till vid Gennesaret.
35
Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka
36
och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.

Matteusevangeliet kapitel 15

1
Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade:
2
"Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter."
3
Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull?
4
Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.
5
Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva,
6
då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.
7
Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er:
8
Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
9
Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud."
10
Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå!
11
Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne."
12
Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?"
13
Jesus svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten.
14
Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen."
15
Petrus sade då till honom: "Förklara denna liknelse för oss."
16
Jesus sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga?
17
Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet?
18
Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.
19
Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.
20
Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."
21
Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon.
22
Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt."
23
Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar."
24
Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."
25
Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!"
26
Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."
27
Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord."
28
Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
29
Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där.
30
Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.
31
Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
32
Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen."
33
Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?"
34
Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar."
35
Då befallde han folket att slå sig ner på marken.
36
Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket.
37
Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla.
38
De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39
Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.