Läsplan
Bibelversion
Dag 7 Dag 8Dag 9

Matteusevangeliet kapitel 22

1
Jesus talade än en gång till dem i liknelser:
2
"Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.
3
Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4
Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!
5
Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer.
6
De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.
7
Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.
8
Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
9
Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.
10
Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11
När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder.
12
Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg.
13
Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.
14
Ty många är kallade, men få är utvalda."
15
Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade.
16
De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.
17
Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?"
18
Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?
19
Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar,
20
och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
21
De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."
22
När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
23
Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom:
24
"Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
25
Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.
26
På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju.
27
Sist av alla dog hustrun.
28
Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29
Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.
30
Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
31
Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er:
32
Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande."
33
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34
Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom.
35
En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade:
36
"Mästare, vilket är det största budet i lagen?"
37
Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
38
Detta är det största och främsta budet.
39
Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.
40
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
41
Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem:
42
"Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids".
43
Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga:
44
Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
45
Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"
46
Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.

Matteusevangeliet kapitel 23

1
Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar:
2
"På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna.
3
Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.
4
De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.
5
Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora.
6
De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna,
7
och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.
8
Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder.
9
Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.
10
Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus.
11
Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.
12
Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
13
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.
15
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
16
Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed.
17
Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet?
18
Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.
19
Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som helgar gåvan?
20
Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det.
21
Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där.
22
Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
23
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.
24
Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.
25
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet.
26
Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.
27
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.
28
Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.
29
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar
30
och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.
31
Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna.
32
Fyll då också ni era fäders mått!
33
Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
34
Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad.
35
Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret.
36
Amen säger jag er: Allt detta skall komma över det här släktet.
37
Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
38
Se, ert hus kommer att stå öde.
39
Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Matteusevangeliet kapitel 24

1
När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna.
2
Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
3
När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"
4
Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er.
5
Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.
6
Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit.
7
Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.
8
Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'.
9
Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
10
Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra.
11
Många falska profeter skall träda fram och bedra många.
12
Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.
13
Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
14
Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.
15
När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det -
16
då måste de som är i Judeen fly bort till bergen.
17
Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset,
18
och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
19
Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna!
20
Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten.
21
Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.
22
Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
23
Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte.
24
Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
25
Jag har nu sagt er detta i förväg.
26
Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte.
27
Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.
28
Där den döda kroppen är samlas gamarna.
29
Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.
30
Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.
31
Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.
32
Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.
33
När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.
34
Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer.
35
Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
36
Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
37
Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst.
38
Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken,
39
och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara.
40
Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar.
41
Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.
42
Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.
43
Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
44
Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
45
Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid,
46
salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer.
47
Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger.
48
Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer,
49
och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna,
50
då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till
51
och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.