Läsplan
Bibelversion
Dag 8 Dag 9Dag 10

Matteusevangeliet kapitel 25

1
Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
2
Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.
3
De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.
4
De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.
5
Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.
6
Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.
7
Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.
8
De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.
9
De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
10
Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
11
Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!
12
Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.
13
Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.
14
Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem.
15
En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent - var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.
16
Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till.
17
Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till.
18
Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.
19
En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.
20
Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.
21
Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
22
Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat.
23
Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
24
Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.
25
Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.
26
Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.
27
Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.
28
Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter.
29
Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har.
30
Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.
31
När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
32
Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.
33
Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.
34
Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.
35
Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
36
Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
37
Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
38
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
39
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
40
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
41
Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.
42
Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.
43
Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
44
Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte?
45
Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.
46
Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."

Matteusevangeliet kapitel 26

1
När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar:
2
"Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas."
3
Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats.
4
De planerade att gripa Jesus med list och döda honom.
5
Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."
6
När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania,
7
kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
8
När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri?
9
Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga."
10
Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig.
11
De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.
12
När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning.
13
Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
14
Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna
15
och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom.
16
Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
17
Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"
18
Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar."
19
Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
20
På kvällen låg Jesus till bords med de tolv.
21
Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig."
22
Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?"
23
Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig.
24
Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född."
25
Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
26
Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp."
27
Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den.
28
Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29
Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike."
30
När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.
31
Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras.
32
Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."
33
Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det."
34
Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig."
35
Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.
36
Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber."
37
Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom,
38
och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig."
39
Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
40
När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig?
41
Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
42
Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
43
Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon.
44
Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord.
45
Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer.
46
Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här."
47
Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste.
48
Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom."
49
Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom.
50
Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
51
En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
52
Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd.
53
Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
54
Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?"
55
I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig.
56
Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
57
De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.
58
Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.
59
Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.
60
Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män
61
som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
62
Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?"
63
Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son."
64
Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
65
Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen.
66
Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden."
67
Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp
68
och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
69
Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen."
70
Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar."
71
När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret."
72
Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."
73
Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig."
74
Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen.
75
Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Matteusevangeliet kapitel 27

1
Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus.
2
De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus, landshövdingen.
3
Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste
4
och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så."
5
Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig.
6
Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar."
7
Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar- åkern till begravningsplats för främlingar.
8
Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern.
9
Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats,
10
och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
11
Jesus ställdes nu inför landshövdingen. Denne frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det."
12
Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte.
13
Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?"
14
Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket förvånad.
15
Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge, en som de själva önskade.
16
Just då hade man en beryktad fånge, som hette Barabbas.
17
När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?"
18
Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.
19
Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull."
20
Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas.
21
När landshövdingen frågade dem: "Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?", svarade de: "Barabbas".
22
Pilatus frågade dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!"
23
Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
24
Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det."
25
Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn."
26
Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.
27
Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet och samlade hela vaktstyrkan kring honom.
28
De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel,
29
vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!"
30
Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31
När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.
32
På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors.
33
Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats -
34
gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka.
35
När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
36
Sedan satt de där och vaktade honom.
37
Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."
38
Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
39
De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet
40
och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!"
41
Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade:
42
"Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom.
43
Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."
44
På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
45
Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
46
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
47
Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia."
48
En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka.
49
De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom."
50
Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
51
Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade,
52
gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar.
53
De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många.
54
När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."
55
Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom.
56
Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner.
57
När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge.
58
Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.
59
Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg
60
och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån.
61
Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.
62
Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus
63
och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå.
64
Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."
65
Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan."
66
De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.

Matteusevangeliet kapitel 28

1
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven.
2
Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den.
3
Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.
4
Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.
5
Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste.
6
Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg!
7
Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."
8
De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar.
9
Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom.
10
Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."
11
Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och underrättade översteprästerna om allt som hade hänt.
12
Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar
13
och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov.
14
Och om landshövdingen får höra det, skall vi tala med honom och se till att ni kan känna er helt lugna."
15
De tog emot pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är detta rykte spritt bland judarna.
16
De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.
17
Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.
18
Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden.
19
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
20
och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."