Hem

#118 Bönesöndagen

I söndagens text från Lukas 18:e kapitel läser vid om en änka som hade ett angeläget ärende hos en domare. Emellertid var han inte så välvilligt inställd till henne och hennes begäran. Till slut fick hon dock sin vilja igenom och han gav henne rätt.

Den sista veckan i Jesu liv var mycket viktig. Jag skulle vilja säga att den var viktig inte enbart för lärjungarna utan även för honom själv. Jesus älskade sina lärjungar och det kostade på att lämna dem, så mycket älskade han dem. Han både ville och behövde lämna outplånliga spår hos dem, för att förbereda dem för deras kommande gärning med att predika evangelium snart nog i hela världen. Den sista veckan upptar stor del av Johannesevangeliet och i synnerhet den sista kvällen.

Han tog upp flera viktiga, ja för oss livsviktiga ämnen. Guds Ord, Bönen, Den Helige Ande, Tjänande i kärlek och dessutom skulle han komma tillbaka. Dessa viktiga sanningar väver han samman. Han tar upp bön flera gånger, eftersom den är så viktig. Han älskade dem och ville att där han är skulle de också vara och ändå skulle han lämna dem. Allt detta tog han upp vid sin sista kvällsmåltid. En avskedsmåltid som också var en festmåltid som han hade sett fram emot. Han skulle lämna oss men han ville ha fortsatt kontakt med oss. Tankarna svindlar som ofta när vi konfronteras med andliga sanningar.

Be, sa han, så att er glädje blir fullkomlig, be så att Fadern blir ärad.

Vi uppmanas till bön. Det är Herren som vill att vi ska be. Han vill höra vår röst och vill att vi ska dela med oss av våra tankar till honom.
I den kristna tron är det inte människan som sträcker sig mot det okända i bön i hopp om att få kontakt med högre makt. Nej, den Allsmäktige utger sig själv sig till oss för att vi ska få gemenskap med honom. ” för att den som tror på honom . . .ska ha evigt liv


Dagens berättelse handlar om en stackars änka som kommer inför en negativt inställd domare som hon till slut får sin rätt hos honom genom sitt ideliga tjat. Berättelsen säger oss att om Gud vore ogin som denne domare så skulle vi ändå komma till honom i desperation med vår ideliga begäran, men eftersom Gud inte alls är sådan, hur mycket hellre skulle vi inte komma till honom med vår bön. Våra odds är så mycket bättre - ja ” han förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka

God helg

Änkan och domaren

1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."✱

6 Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem✱. 8 Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"