Andakt
Logga in

Logga in

Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

givande

Vi lever i samhälle där pengar är så centralt att vi pratar om våra medmänniskor som ”kostnader”. Lycka och framgång mäts numera i hur mycket pengar du har på banken. Vi säger att det inte är så men köper ändå lösnummer av kvällstidningarna för att se vem i vår kommun som tjänar mest enligt deras senaste undersökning. Vi konsumerar som aldrig förr och försöker köpa oss glada. Vi vet att vi inte borde men fortsätter ändå köpa på oss saker som vi inte visste att vi behövde förrän vi slog upp valfri katalog. Vi ska alltid ha de nyaste, det dyraste och ingen lagar saker längre. Samtidigt mår vi allt sämre. När julen kommer så köper vi saker till andra för att göra dem lyckliga. Man pratar om årets julklapp som alltid är en ny och exklusiv pryl som ingen visste att den fanns. Samtidigt pratas det om att vi ska ge av vårt pengaöverflöd som vi förväntas ha till dem som inget har. Hur ska pengarna räcka till både och?

Det bästa med julen är att ge.  Häromdagen såg jag en man gå förbi en tiggare utanför min lokala Icabutik. Han gav tiggaren en kort blick och gick sedan vidare. Efter tre meter vände han hastigt om. Han tog loss en banan från den klase han bar i famnen och räckte över den till kvinnan som satt där på asfalten. Hon log och ögonen lyste. Hon la den omsorgsfullt i sin väska, som om det var en smaragd hon mottagit. En banan är ingenting, men för henne var det någonting. Det var mycket.

När jag säger givmildhet, tänker nog många av er på pengar. Men viljan att ge behöver inte innebära tvånget att ge dyra saker. En man på radion pratade om att han förra året bara gav handgjorda julklappar. 18 paket blev det han tillverkat tillslut, de flesta stickade. Paketen hade inte kostat speciellt mycket men de hade tagit tid. Och tid är en bristvara i ett samhälle där allting kretsar kring pengar. För tid är nämligen en av de få saker som inte kan köpas. När någonting är begränsat, exklusivt så är det också dyrt. Så ge dina nära något ovärderligt i jul, ge dem av din tid. Ring det där samtalet, ta den där fikan som aldrig blir av, umgås med dina barn lite längre eller fråga ”hur är det” och ge personen tid att svara. Tid att se varandra och se vad man egentligen behöver. Det är årets julklapp om du frågar mig. 

Ina Klingstedt