Andakt
Logga in

Logga in

Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

herde

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig” säger Jesus, den gode herden, i Johannes 10:27. Man behöver inte vara särskilt intelligent att fatta att om Jesus är den gode herden så måste vi vara får. Och på den insikten kan vi i grova drag reagera på två olika sätt som är oerhört betydelsefulla.

I en värld som är präglad av att man ska vara stark, klara sig själv och förverkliga sig själv händer det lätt att man uppfattar jämförelsen som en skymf – man kanske tänker på skällsordet ”fårskalle” – eller så tyder allt på att man inte är särskilt stark eller smart; får är faktiskt i behov av ledning både för att inte beta av betesplatsen tills den är totalt förstörd och för att hitta hem till stallet – även om de har gått vägen 100 gånger tidigare, skriver Phillip Keller i sin bok Psalm 23 – Aus der Sicht eines Schafhirten (Psalm 23 – Ur en fåraherdes synvinkel).

En del människor bejakar dock jämförelsen eftersom de känner sig trygga under ledningen av den goda herden – kanske tänker de på den kända och ovan redan nämnda tjugotredje psalmen som börjar med orden: ”Herren är min herde, mig ska intet fattas”, men också därför att de erkänner att de behöver både ledning, vård, föda, skydd och hjälp i sitt dagliga liv.

I det första fallet leder inställningen till uppror mot Gud och Guds ord därför att man är självcentrerad och har placerat det egna jaget i sitt livs styrelserum. I det andra fallet gör den ödmjuka inställningen att man får erfara den goda herdens kärleksfulla omsorg, hans närhet i skräckinjagande situationer, hans tröst i sorgen och hans bistånd när allt ter sig ha rest sig mot en. Dessa erfarenheter ingjuter en tillit och förtröstan på den gode herden, att man vågar tro att Jesus också i fortsättningen kommer att bry sig, höra och vara nära samt ingripa i olika nödsituationer.

Slutligen kommer den gode herden att leda sina får hem – medan de personer som valde bort att följa Jesus kommer att upptäcka det fasansfulla – att de satsade på fel person. Nu tillhör det Evangeliet – det goda budskapet – att så måste det inte bli. Jesus har sagt att han inte stöter ifrån sig någon som kommer till honom. Förutsättning till detta hopp är den ärliga, ödmjuka bekännelsen att vi är får och behöver den gode herdens ledning i våra liv.

Rolf Egger