Sånger som berört

imingudharjagfunnitstyrkaI min Gud har jag funnit styrka, i min Herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång. (Sång från Taize)

Det närmar sig påsk, och nu möter vi texter i evangelierna som handlar om hur Jesus närmar sig Jerusalem och korset. Stegen är tyngre, resan allt svårare. Konfrontationerna hårdare. Jesus går mot en allt större ensamhet, det är allt färre som förstår hans uppdrag. Han är på väg in i övergivenhetens landskap. Det står att han själv väljer sin väg, kärlekens väg. Han går dit vi inte vill gå. Han ställer sig där vi inte vill stå.

Jesus tar plats i den skam och skuld som berövar en människa all samhörighet med andra. Han ställer sig i en övergivenhet som är så svår att en människa inte längre kan andas där. Där, i den yttersta av ensamheter, där allt hopp om gemenskap är ute, där öppnar Jesus vägen till det nya förbundet. Den nya gemenskapen. Jag blir för varje dag mer och mer förundrad över detta. Att den ensamhet vi alla, innerst inne, är rädda för, sedan dess är en öppen dörr till den stora kärleken. Att den övergivenhet som jag ständigt vill undvika inte längre är en plats att vara rädd för. Den är min kontaktyta med Gud själv. Stå här med mig, säger Jesus. Stå här. Med mig. Tillsammans.

Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång. De raderna handlar för mig om detta. Den sången påminner mig om den gemenskap med Gud själv som numera är min utgångspunkt. Min livsluft. En punkt där jag hämtar styrka dag för dag. Så att jag inte behöver väja för de svåra dagarna. De svåra besluten eller närheten till den som utsatt. Jesus står där redan. Stå här med mig. Visst blir jag fortfarande rädd, det finns en rädsla för att bli övergiven också hos mig. Men den är inte alls den ängsliga fågel som den en gång var. Gång på gång har jag fått landa i erfarenheten av en öppnad väg och en jubelsång. Så många gånger nu. Inte minst när vi delat bröd och vin i kyrkan och sedan sjungit just den där sången. I min Gud har jag funnit styrka. I min Herre har jag allt. Vi står med honom som öppnat vägen. Tillsammans.  

Lena Bergström