#114 Andra söndagen i påsktiden - Påskens vittnen

Johannes evangeliet 21:1-14.

Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: »Jag ger mig ut och fiskar.« De sade: »Vi följer med dig.« De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: »Mina barn, har ni ingen fisk?« De svarade nej, och han sade: »Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.« De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren!« När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: »Hämta några av fiskarna som ni just fick.«Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till lärjungarna: »Kom och ät.« Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Det jag verkligen fastnade för där Gud har lett mig är meningen ”Och fast det var så många gick nätet inte sönder.”. Det var Jesus som sa åt lärjungarna att kasta näten och den fångst de fick var otroligt stor. Den var så stor att det låter som att egentligen skulle näten ha gått sönder men nu gjorde dem inte det. Fast det var så många fiskar gick inget sönder. Det griper tag i mig när jag läser det hela. Jag tänker mig att om jag skulle ha varit med och dragit upp näten tillsammans med lärjungarna så skulle jag nog stått förvånad och inte kunnat förklara det hela.


Dessa nät och all fisk i dem handlar om att många får plats på samma utrymme.
Varför? Jo för att Gud har omsorg om det hela.

Jag tänker direkt på oss människor. Vi alla rör oss i något sammanhang där vi är många och där, ialla fall från mitt perspektiv, alla någon gång tycker att den eller den personen är jobbig och vi kan fundera på ’men varför är den med?’. Ibland önskar vi att just den personen ska vara borta idag så att det blir lättare och bättre.
Berättelsen säger något annat, alla får plats och inget går sönder hur mycket vi än trängs och tycker att den ena är jobbigare än den andra. Alla får plats.
Det bästa med det hela är att det är inte lärjungen Petrus, lärjungen Tomas eller ens jag som får näten att hålla så att alla får plats. Nej det är Jesus som gör att alla kan vara med och det är Jesus som ser till att det fungerar.


Jag tänker mig att lärjungarna som varit med om saker när de varit med Jesus har flera berättelser att berätta och att denna om när näten håller för otroligt mycket fisk blir ytterligare en berättelse att berätta för människor. Det är ännu ett sätt att vittna om Jesus vem han var och vad han kan göra för människor. Vilken omsorg han hade för dem.

Vi bär också berättelser där vi kan få vittna om vem Jesus är hur han är den som får människor i all sin olikhet att kunna vara på samma plats. En sådan plats är kyrkan eller församlingen, där vi kommer olika men alla samlas för att vi alla vill leva ett liv med Jesus som Herre. Det är han som gör det möjligt att vi kan samlas som församling. Precis som att lärjungarna bär ut vittnesbördet om Jesus så är det också vårt uppdrag att bära ut vittnesbördet om Jesus. För det är Jesus som får det att hålla ihop, aldrig vi, utan Jesus.


Moa Nilsson Forsén