#113:2 Långfredagen - ”Se jag gör allting nytt”

Mark 15:37-39:
Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

”Se jag gör allting nytt”

I filmen Passion of The Christ dramatiseras långfredagens händelser och Jesu fruktansvärda lidande. En del menar att filmen överdriver plågorna som Jesus fick utstå, andra säger att det verkligen var så hemskt som det beskrivs i filmen. Oavsett om filmen överdriver Jesu lidande eller ej så är det nog snarast så att vi i vårt eget sinne underdriver dem eftersom vi inte kan tänka oss in i hur det var.
Det finns inget vackert eller ljust skimmer över det Han behövde utstå denna dag. Det var en uppoffring och ett lidande som de flesta av oss aldrig kan förstå och endast ett fåtal kan ana.

Han bar inte bara sin egen fysiska plåga av hugg och slag, spikar genom kroppen och en utdragen plågsam död, utan hela mänsklighetens synd och skuld, sjukdom och plåga, skam och lidande etc. Allt det som varit och allt det som skulle komma sammanstrålande i Jesu kropp där och då för att det skulle befrias och försonas.

I filmen så finns det en scen som fastnat i mig och som jag tycker sammanfattar långfredagens budskap. Det är när Jesu mor Maria söker efter en möjlighet att komma nära Jesus under tiden han vandrar Via Dolorosa med sitt kors på axlarna och gång på gång faller. Tills sist så uppstår det en lucka bland folkmassan som kantade Hans väg och Maria får möjlighet att springa fram till Jesus och för att ett ögonblick vara bredvid Honom och röra vid Honom.

Där ser de på varandra med kärlek och Jesus utbrister, till tröst för Maria och som en hälsning till oss alla: ”Se jag gör allting nytt!”

Några timmar senare har Jesus hängt på korset ett bra tag och hans kropp till slut ger upp står det i Markusevangliet 15:37-39: ”Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Hindren som varit röjs undan

I det ögonblick som Jesus dör, bärande på hela mänskligheten synd, så inleds övergången till det nya livet där vägen till, och med, Gud öppnas på ett helt nytt sätt. Jesus gör allting nytt och i Jerusalems tempel symboliseras detta genom att förhänget/förlåten brister. Synden som förut utgjort en skiljevägg mellan människan och Gud har nu mist sin udd och försoning är möjlig. Det människan själv inte kunde göra det har Jesus nu gjort möjligt. Ödmjukt men frimodigt kan vi därefter möta Gud, ta emot förlåtelsen och befriat vandra med Honom.

Hade det stannat vid Jesu död så hade detta varit en engångshändelse men i och med uppståndelsen på Påskdagen så blir förändringen fullbordad och bestående och gäller för alla människor därefter. Vägen till Gud och möjligheten att vandra med Honom varje dag ligger nu öppen på ett sätt som den aldrig förut gjort. Jesus har gjort allting nytt, precis som han sa till Maria i filmscenen.

Mötet med Jesus

Det är lätt gjort att fort skynda vidare till Påskdagens uppståndelseglädje. Vi vet ju att den kommer. Men vi gör väl vid att stanna upp vid korset och leva oss in i vad Jesus gjorde där. Att, så att säga, ”bottna” i det mörker och lidande som Jesus fick gå genom. Det mörker där också vårt personliga mörker, lidande och synd finns med. Gråta med Honom inför vår egen synd, våra egna tillkortakommande, vår egen bortvändhet och världens synd…

Där kan vi få upp ögonen för vem Jesus verkligen var och tillsammans med officeren utbrista: ”Den mannen måste ha varit Guds son!” I den insikten och i det mötet med Jesus så förvandlas och befrias våra egna liv. Den försoning som Jesus erbjuder hela mänskligheten blir också din och min personliga försoning, upprättelse och förvandling.

Jesus har gjort allting nytt och långfredagen är en påminnelse om Jesu uppoffring och kärlek för mänskligheten skull som tillsammans med påskdagens uppståndelse gör detta möjligt.

Bön:

”Tack Jesus för att du gör allting nytt. Tack för korset, din kärlek och ditt offer. Tag på nytt min synd, mina tillkortakommande och min bortvändhet och låt försoningen om igen bli verklighet i mitt liv. Låt mig få vandra med dig, i ditt ljus och din sanning, och med din kärlek förändra världen.”

Klas Johansson
Pastor i Equmeniakyrkan, Region Nord