#112 Andakt

Palmsöndag - Vägen till korset


Markus evangeliet 11:1-11

När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.« De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: »Vad gör ni? Tar ni åsnan?« Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: » Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!« Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.

Det är söndagen då stilla veckan börjar, söndagen som har namnet Palmsöndagen. Det är nu vi får möta Jesus när han börjar vägen till korset. Egentligen tänker jag att hans väg till korset har varit hela hans liv men det som kyrkoåret pekar på som en början för vägen till korset är när Jesus rider in på en åsna. Människorna som är där strör sina mantlar och palmblad framför honom och det ropas att nu kommer räddningen.

Det kan tyckas vara ett märkligt sätt räddningen kommer på, en åsna. Faktum är dock att när Jesus rider in på åsnan visar han vilken slags kung han är. Jesus är inte den vanliga sortens kung eftersom som vi inte ser attributen som vi tänker att en kung ska ha. En kung ska ha sin uniform så att man vet att han är kung. Det är samma tankesätt vi har idag då vi ser vår kung i Sverige, nog ska han allt ha någon uniform, kostym eller frack på sig eftersom det alltid finns en förväntan på hur en kung ska vara.

Förväntan då var att rida in på en häst med uniformen på för att visa att man hade makt. När Jesus nu kommer är det på en åsna och för oss idag är det märkligt eftersom åsnan inte visar makt utan är ett djur som vi driver med. Dock visste folket som strödde ut mantlar och palmblad att om en kungkom ridandes på en åsna visade det att kungen kom med fred. Jesus visar genom att rida in på en åsna att han kommer som kung med fred. När han red in gjorde han det med ödmjukhet.

Det kittlar mina tankar och mitt inre när jag börjar inse att Jesus som kung är fredens kung. Att ändra min bild av vad en kung är för något det är svårt och det utmanar mig. Samtidigt ger det mig lättnad över insikten att Jesus som är kung kommer med fred, han kommer för att försona, för att laga och för att hela. Efter att ha processat detta så inser jag att det är inte konstigt att folket står och ropar Hosianna (rädda) efter Jesus. De förstod på vilket sätt Jesus skulle möta dem på nämligen genom fred.

Det Jesus visar genom att rida in på åsnan gjorde att folket fattade att räddningen kunde komma med fred. Lika viktigt är det för oss idag att förstå att detta gäller för mig och för dig.
Jesus är din kung och han vill komma med räddning till dig genom att möta dig med fred.

Moa Nilsson Forsén

#111 Betraktelse - Jungfru Marie bebådelsedag

 

För att kunna se bättre rekommenderas att ändra till "Presentation Mode" enligt bilden nedan.

För att återgå så klicka på Escape-tangenten (uppe i vänstra hörnet på tangentbordet)

Hjälp för att kunna se en PDF i fullskärm

 

 

{aridoc engine="pdfjs" width="100%" height="450"}images/Dokument/Predikan_Bebdelsedagen_Sndag_21_mars_2021.pdf{/aridoc}

#107 Prövningens stund - Första söndagen i fastan

Här kommer en betraktelse från Moa för denna söndag.

 

{aridoc engine="pdfjs" width="100%" height="450"}images/Dokument/Provningensstund_-_Forsta_sondagen_i_fastan.pdf{/aridoc}

#110 Andakt

Nu firar vi söndagen mitt i fastan den så kallade Midfastosöndagen, och
texten handlar om bröd - Livets bröd.


Berättelsen om hur Jesus mättade 5000 män förutom kvinnor och barn är
välkänd. Alla evangelieförfattarna har beskrivit det. Det ger en hög
trovärdighet åt händelsen.


Jesus hade dragit sig undan folkskarorna, och farit över till andra sidan av
sjön för att få vara ensam med lärjungarna, eftersom han hade så mycket att
tala med dem om. Hans bortgång var förestående. Han behövde ägna
mycket tid år lärjungarna; det var ju de som skulle ta över uppdraget att
sprida evangelium.

Planeringen gick i stöpet, och folk strömmade till. Jesus
och lärjungarna hade blivit upptäckta. Han fick i stället ägna sig åt att
predika, trösta och bota. Det blir allt senare på dagen och alla börjar bli
hungriga. Kanske även nervösa och irriterade. Frustrerade lärjungar. Både
han och lärjungarna tänker att folket behövde ha något att äta. Lärjungarna
hade sagt; ”låt folket gå bort och köpa mat”, men han ställer frågan; ”Hur
ska VI kunna ge dem mat”? Han ser behovet och han vill vara med och lösa
det. Han säger också; ”Ge NI dem att äta”. Det är ganska uppfordrande, ja
till och med provocerande. Ska vi, vi som tror på dig mätta den som inte
har?

Det lilla matpaketet som en pojke kom till Jesus med, blev i Herrens
hand tillräckligt, så att alla mättades. Ja, det blev till och med över efter
denna kvällsmåltid ute i det fria. Tolv mindre korgar. Kanske en till varje
lärjunge ? Så när Jesus säger ”Ge ni dem att äta” så ligger det inte bara en
uppfordran utan ett dolt löfte om att han är med och förser.
De fick nog med bröd i sina hungriga magar.


Några dagar därefter talar han om ett annat slags bröd. Ett mer betydelsefullt
bröd. Den viktigaste näringen som alla människor behöver. Han talar om
Bröd som ger liv, ett bestående liv. Det Levande brödet. Mitt i fastetiden talar
söndagens text alltså om mat -mat för själen; ett annat slags mat än vanlig
näring. Kan han ge mat åt flera tusen hungriga magar visar han också, att
han kan ge mat åt själen, att fylla det inre tomrummet. Det är bara han som
kan göra det.

Jag är livets bröd, det Levande Brödet säger han. Ett vanligt
uttryck hos Jesus är; den som, om någon, alla som och liknande. ”Den som
kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig
någonsin törsta”. Han inkluderar oss alla i sitt erbjudande om det livet som är
det eviga livet.


Berättelsen säger också att det som inte ser så värst mycket ut kan i Guds
hand bli något helt tillräckligt så att det till och med blir över, trots
lärjungarnas mycket begränsade tro. Några torra bröd och fiskar blev en
kvällsmåltid som räckte. Det heter att de ”fick så mycket de ville ha.” När
Jesus förvandlar brödet och fiskarna visar han att han kan förvandla den
som kommer till honom med själens hunger och otillfredsställelse.
Var så god - tag emot hans gåva.

Ha en god helg

#051 4:e Advent

Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska Hans beslut eller spåra Hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara Hans rådgivare? Vem har skänkt Honom något som Han måste återgälda? Ty av Honom och genom Honom och till Honom är allting. Hans är härligheten i evighet, Amen.” Rom 11:33-36


Den första julen började verkligen inte så vidare muntert. Maria var höggravid med sitt första barn, säkert både rädd och överväldigad. Josef kände sannolikt allvarlig press på sig att vara både stark och en man med förmåga. Av alla tider på jorden hade nämligen Kejsaren fått för sig att räkna sin befolkning och det var bara att lyda och ta sig till Betlehem vare sig det var lägligt eller inte.

Nej, det står ingenstans i Skriften om att Maria satt på en åsna. Det är något som vi innerligt hoppas på fanns med i originalberättelsen. För det känns lite olidligt att tro att Maria var tvungen att gå de cirka 16 milen i sitt, om än välsignade, tillstånd. Det räcker alldeles tillräckligt att föreställa sig hur hon skumpade fram på en åsna över den steniga marken. En resa som hon utan tvivel aldrig skulle glömma av flera orsaker. Sen vet vi att staden var överfull med folk och att de till slut och äntligen hamnade i ett stall med diverse boskap. Utslut, som vi sa hemma när jag växte upp..


Ute i markerna i närheten satt några väderbitna herdar och halvsov i mörkret tills de utan förvarning blev bländade av ett starkt ljussken. Kanske inte så konstigt att ängeln behövde säga att de inte skulle vara rädda. Änglasång i all välmening, men jag skulle nog också bli lite skakis. De tre vise männen från öster fick åtminstone lite tid på sig att fundera på kamelerna, osagt huruvida bra det kändes då de följde “stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem”. Ja, så är det att vara hemma ändå.
Det är välbekant, tryggt förhoppningsvis och lugnt och skönt som Ferdinand sa under korkeken.


Vårt hem är av annat gudomligare slag. Ibland kan man undra i alla fall, om Gud verkligen har kontroll när man tittar på den här berättelsen sådär lite utifrån och sitt eget liv speciellt. Gud visste förstås allting in i minsta detalj i förväg och valde att låta människosonen börja sitt liv precis så här. Många intressanta predikningar och visdomsord belyser olika delar av Jesu födelse som Messias och det är inte ovanligt att det vardagliga får ett lätt gudomligt skimmer. Men för mig handlar det om att Gud vet vad Han gör mitt i det som faktiskt ser ganska eländigt ut.

Vi människor tycker ofta att vår logik är alldeles utmärkt förståndig och att vi förmodligen skulle lösa samtliga problem mycket bättre om Gud bara gjorde som vi sa handen på hjärtat.. Men, i allt är Han vis. Mest och bäst. Och vi får ödmjukt och med berört hjärta erkänna att “Mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.” Jes 55:8.


I allt gör Gud som Han vill. Stadigt låter Han livet ske under sitt öga. Genom våra svårigheter som vi ofta inte begriper och viktiga händelser som förändrar. Genom känslor och behov som är lika basala som den jord vi är kommen. Lika nära och kärleksfullt som Han omfamnade det både svåra och enkla den där första julen är vi i Hans hand. Vanligt folk inbjudna till det stora välsignade undret i Betlehem då en Kung blev född. “..min kraft fullkomnas i svaghet.” 2 Kor 12:9. Ja, så säger Han. När vi tar emot Honom kommer Han som medmänniska och Gud i ett.

Gud låt mig aldrig sluta att se Din hand i mitt liv. Hjälp mig att ta ett steg tillbaka så att jag alltid ser Din Härlighet. Amen.


God Jul och Frid på Er
/Kristin